Introduktion till ESP8266, del 2 – Hårdvara

När vi nu vet vad ESP8266 är och vilka mjukvaror man kan använda den med, ska vi titta på några olika varianter som finns att köpa! Då detta inlägg blev rätt omfattande tar vi mjukvarubiten i ett tredje inlägg. 🙂

Grundutförande (ESP-12)

Den absolut enklaste varianten av ESP:en är denna, det lösa chippet. På bilden är ESP-12F, en av de senaste utgåvorna. Fördelen med denna är framför allt storleken, då de flesta andra kort bygger såväl på bredd som längd. Nackdelar då? Jo, eftersom chippet vill ha 3.3V inström behöver man en färdig sådan strömkälla eller en spänningsregulator. Lödpunkterna är mindre än “standardstorlek” och “pitch” är bara 2 mm jämfört med 2.54 mm som är något av standard för Arduino, breadboards, och mycket annat. Tillvägagångssättet för att sätta den i flashnings-läge är också bökigt, då man i normala fall har tillgång till en knapp för Reset. Men – vill man ha en så liten lösning som möjligt, är sannolikt denna att föredra.

Adafruit HUZZAH

Adafruit har tagit fram två egna kort baserade på ESP, under namnet HUZZAH. Dessa kommer förprogrammerade med mjukvaran NodeMCU. Det ena kortet, kort och gott Adafruit HUZZAH, har några smarta funktioner. Pitchen är på 2.54 mm vilket gör att den passar utmärkt till breadboards, en FTDI-pinout finns, den har två knappar (för reset och flashläge), en programmeringsbar LED med mera. Den har också två pinnar för spänningsmatning, V+ och VBat, som klarar 3.5-16 VDC.

Den andra varianten, Feather HUZZAH, är den mer påkostade av de två. Den har inbyggd kontakt för anslutning av ett 3.7v LiPo-batteri och en laddningskrets, och passar därmed ypperligt för portabla projekt. Ladda gör man via den ytmonterade USB-porten och kortet skiftar automatiskt mellan USB- och batteridrift. Dessutom har den det lite speciella “Feather”-formatet, vilket gör att man kan köpa Adafruits Feather-shields och ansluta till den för att bygga ut funktionaliteten (t.ex. med LEDs eller en liten skärm).

WeMos D1 mini

En uppstickare i sällskapet är WeMos, som tagit fram några olika varianter av ESP-kort (bland annat ett med Arduino Uno-layout). D1 mini är deras minsting, vars främsta egenskaper kanske är att den har USB-anslutning för strömförsörjning, samt en pin för 5V. Dessutom har WeMos tagit fram egna, stapelbara shields för den, om man vill bygga ut funktionaliteten.

Andra SMD-kort

Förutom korten ovan finns det såklart andra lösningar, exempelvis detta SMD-kort. SMD står för Surface Mounted Device, vilket är en metod för lödning som går ut på att det som ska lödas löds fast mot ytan på kretskortet istället för att stickas ner i ett hål och därefter lödas fast. Man kan själv löda fast ESP-12 på kortet, eller köpa dessa färdiga. Just denna är relativt enkel och har de två knapparna för Reset/Flashläge samt spänningsregulator för att hantera strömkällor på 5-12V.

Som tidigare nämnt blev detta inlägg lite större så därför lägger vi mjukvarubiten i ett tredje inlägg. Håll tillgodo tills dess! 🙂